Helgen den 8/7-11/7 var vi i Paris för att delta i World Dog Show 2011. Vi, var Kerstin och Sofie Rattfeldt och jag. Hundarna vi hade med oss var Kekko, INT UCH NORD UCH NO V-06 KBH V-08 Buenazo's Noisy Nick, Lordi, Isfolket's Thalisman och Enya, Buenazo's Cherry Pie. Kerstin och Sofie hade med, Arawak, SE UCH NO UCH NORD JV-07 Protyn's Casique Arawak och Chill, Buenazo's Country Boy.

Vi startade torsdagen den 7/7 och körde ifrån Skåne (Kerstin och Sofie hade startat dagen innan från Värmland). Vi åkte hemifrån vid ca 18.30 tiden och var vid Puttgarten ca 21.00. Innan överresan fick vi rastat hundarna ordentligt.

Sen körde vi några timmar, men efter att ha varit uppe tidigt och badat 3 hundar under dagen, så var vi ganska trötta, så strax norr om Bremen stannade vi på ett Motell över natten.

Nästa dag startade vi vid ca 07.00 och hade då drygt 90 mil till Paris . Det började bra och gick snabbt undan, men vid Antwerpen i Belgien var det nästan tvärstopp, där satt vi i bilkö i jag tror en timme minst. Det var mycket rörigt med säkert 100 filer, kändes det som, och bilar som bytte fil hela tiden . När vi kom loss igen gick det som smort nästan ända till Paris, förutom ett säkert lika långt stopp 20 mil innan i Lille i Frankrike .

När vi så äntligen kom in i Paris var klockan ganska mycket och vi var supertrötta. Då började det krångla på riktigt , GPSen hade inte tagit in den rätta adressen till hotellet, så vi var bara i området, inte riktigt samma sak, om nu sanningen ska fram . Det var nu vi fick börja fråga oss fram, och allt vi hört om Frankrike och fransmän om att de inte vill hjälpa en och inte pratar engelska, det kom helt på skam. Visst alla pratade inte engelska, men det var mer för att de inte kunde eller var dåliga på det, men alla var mycket villiga till att hjälpa oss så gott de kunde. Med gester och bättre eller sämre engelska fick vi hjälp av en "taliban" med navigator i sin telefon, sopgubbar, andra människor men till sist lyckades en Polis visa oss rätt gata, som var Rue Petel, där låg vårt hotell, gud vad skönt att äntligen vara framme. Då var klockan ca 21.00. Vi checkade in och fick vårt rum, vi blev ganska besvikna. Hela hotellet var ganska så slitet och rummet var litet för 3 personer och 5 hundar. När vi sett bilder på datorn hemma såg det ut som ett lyxhotell och rummet såg jättestort ut, men bilder kan ljuga, det vet man ju. Just då var vi så trötta också, då blir det värre. Efter en god natts sömn kändes det bättre.

Dagen efter sov vi ut, jag sov ut , Kerstin och ffa Sofie hade nog gärna sovit längre, men mina hundar hade vaknat och behövde gå ut, så det var bara att gå upp. Efter en skön dusch och frukost satte vi kosan mot Eiffeltornet, det var ca en halvtimmes promenad dit. Vi hade alla hundarna med oss, så de fick verkligen socialträning. Eiffeltornet var mycket mäktigt, vi åkte aldrig upp, pga hundarna, men det var tillräckligt att bara se det. Det var precis perfekt väder att gå där med hundar, sol och moln om vartannat, och ca 20 grader. Där sprang fullt med lösa hundar, som kom och ville hälsa på våra, lite mindre trevligt, fast att de var snälla så vill man ändå inte att de kommer fram, lite rädd för smittor. Folk verkade inte alls bry sig om vad deras hundar gjorde, ibland följde de efter långt utan att någon ropade. De plockade inte upp hundskit heller, det låg det överallt på trottoarerna, lite synd. Efter en fika vid Eiffeltornet gick vi sen hem.

Väl hemma var det dags att tvätta hundarnas tassar, ben och under deras magar. De var jätteskitiga efter att ha vandrat runt på Paris gator. Några timmar senare var de färdiga och presentabla för utställningen dagen efter. Fast de kom från receptionen och frågade vad vi hade för oss, vår rumsgranne trodde det var städerskan som höll på så länge inne hos oss, det var fönen .

Senare på kvällen gick vi ut och åt. Entrecote med hemgjorda pommes frites, jättegott. Kvällen fick dock bli tidig, för nästa morgon skulle vi upp tidigt och åka på WDS, vårt mål för resan.

Kl. 04.15 ringde telefonerna och det var bara att gå upp och göra sig fin. Vid 05.45 gav vi oss iväg och hade tänkt vara där vid öppningen kl 07.00. GPSen hade inte tagit in denna adressen heller, utan bara området, men vi trodde att om vi var i närheten skulle se skyltar, men vi kom inte ens i närheten. GPSen visade upp oss på en flygplats utanför Paris, där fick jag gå av och haffa en Taxichaffis och fråga efter vägen, han kunde inte ett ord engelska, men ritade en karta och förklarade på franska. Jag förstod nada. Jag förstod ganska snabbt att vi skulle aldrig hitta dit själv, så jag förklarade för chaffisen med gester och enkel engelska ... you go first, we follow ... han fattade det och drog iväg före oss. Då kom vi äntligen upp till utställningsplatsen så småningom, det kostade oss 59 Euro, men det var värt vartenda öre. När vi sen kom in i utställningshallen, kom vi in i hall 5, där skulle Sofie vara med Arawak och Lordi, enligt utställningskortet vi hade fått hem med posten. De skulle vara i ring 2, först sprang vi runt och letade efter ringen och det tog sin tid, när vi sen hittade den, var där inga havanaiser. Vi frågade ringsekreteraren som höll på att packa upp, hon pratade inte ett ord engelska ??? Nu var jag riktigt förbannad, hon bara pekade åt ett håll. Vi fick gå åt det hållet, hittade så småningom en reception där man kunde fråga och de kunde engelska. De sa att ringarna som var utsatta på vårt utställningskort inte stämde, vi skulle vara i ring 60 och 62 i Hall 6. Vi hittade dit ganska fort faktiskt och fick äntligen sätta igång och göra iordning hundarna. Vi tyckte då det var bra att vi skulle vara så nära varandra. När Sofie var färdig med Arawak gick hon runt och tittade, kom tillbaka och sa att hon trodde inte vi skulle vara i ring 62, för det stod inte Havanais där (det stod en skylt utanför ringarna med vilka raser som skulle bedömas där). Jag fick syn på en finsk utställarkollega som jag kände, Miia, och frågade henne, då skulle veteraner och juniorer bedömas i ring 58, i andra sidan hallen. Panik !!!  Enya hade jag bara precis börjat med och bedömningen skulle snart börja. Kekko var inte heller helt färdigställd. Vi fick lämna Sofie med Lordi och Arawak och springa med bur och de andra hundarna till ring 58. Jag glömde mina guldskor vid andra ringen, så jag fick gå in med mina gröna skor jag hade när jag kom, inte det värsta fick jag reda på sen. Sofie hade gått in i ringen med Lordi i rosa foppatofflor !! Det var med nöd och näppe jag hann bli färdig med hundarna. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så stressad tidigare och då är jag ändå en stressig person , och aldrig borstat och kammat så fort.

Resultaten blev ganska bra ändå med tanke på hur vi fick stressa. Kekko blev BIM veteran efter en tuff kamp med Multich Saharandas Astridia Alba, som blev BIR, stort grattis !! Men domaren Vija Klucniece, tyckte vi gjorde det svårt för henne att välja, hon tyckte mycket om dem båda. Kekko fick excellent och titeln WVW-2011. Enya, som just nu är skendräktig och inte på jättetopp humör, gick ändå riktigt bra och slutade 2:a i juniorklass med excellent, en hund ifrån JWW titeln, lite synd, men bra ändå. Min lillkille Lordi, som tyvärr gick ner sig i hull efter att alla mina tikar varit i löp månaden innan resan, och då äter han jättedåligt, fick very good eller tres bon, på franska, för domare Pinto Teixeira Luis, och blev 4:a i Intermediaire klass. Arawak fick excellent och blev 2:a i championklass. Chill fick good. Vi är jättenöjda med våra hundar, de skötte sig verkligen jättebra.

Efter bedömningen gick tyvärr luften ur oss totalt. Jag hade gärna velat gå runt och prata med allt havanaisfolk och tittat på hundarna, men efter att ha varit uppe så tidigt utan att ha ätit något och stressat så, var jag helt slut. Vi hade lite mat med oss, som vi åt, senare gick vi och åt buffé hos Royal Canin, som de bjöd på. Vi tittade runt lite och fotograferade våra hundar. Vi pratade dock med Bolognese folk från Sverige, Pia Sundqvist, som ställde sin Scheffelfältets Carl Larsson till 2:a bästa hane i öppen klass. Tack till er för jättetrevligt sällskap !!

Innan vi åkte tillbaka till hotellet fick vi stå i kö till veterinären i ca 2 timmar för avmaskning. De hade 1 en veterinär ??? Franska utställningar är inte som svenska, det fanns inte ett enda rätt någonstans. Tyvärr blev upplevelsen av utställningen inte så bra som den kunde blivit, och det hade absolut inte med resultaten eller hundarna att göra, utan att det blev som det blev när vi kom.

När vi kom tillbaka till Paris efter utställningen, så stannade GPSen på samma ställe som första gången vi kom in, fast att Sofie trodde att hon fått in exakt adress. Jag trodde jag skull dö . Men tack vare en Sofie, som har ett fantastiskt lokalsinne, så hittade vi tillbaka till hotellet, fast det tog ett tag, utan att fråga. När vi ville ha nyckeln till rummet, stod det 2 nya personer i receptionen, kanske de var cheferna, de undrade hur många personer vi var och hur många hundar vi egentligen hade med oss. De brukade aldrig släppa in så många hundar på hotellet. Oooops ! Vi förklarade att vi hade bokat rummet med så många hundar. De undrade när vi checkat in och att vi måste ha kommit sent. Ja, det hade vi ju, till vår stora lycka visade det sig nu. Vi fick stanna den sista natten på hotellet också, tack och lov, men vem vet om vi kommit tidigare på fredagen, då hade vi nog inte haft något hotell . Allt har en mening.

Hemresan gick smärtfritt, den enda väntan var vid färjan Puttgarten-Rödby, det tog ett tag. Vi körde hela sträckan Paris-Belgien-Holland-Tyskland-Danmark-Skåne. Vi startade 06.00 i Paris och var hemma 01.15 hos mig. Puuuh !!!

Det hela har varit en fantastisk resa, det har pendlat mellan desperation och hysteriska skratt (som när vi skulle ha ut bilen från ett underjordiskt garage i Paris, kanske jag drar den historien en annan gång, ha ha) Jag kommer absolut att åka tillbaka till Paris, det finns mycket mer att uppleva och se där, Paris är helt underbart. Franska hundutställningar kommer jag nog inte att ta till något mer ... fast vem vet ... man glömmer fort, och nu vet vi ju. Fler WDS då ... jaaa absolut ... Austria next year - Here we come .